gone baby, gone

Jag vill verkligen åka utomlands, upptäcka nya saker och träffa en massa människor. Inte sitta här i gråa lilla Sverige, med risk för att växa fast och börja mögla. Jag vill se världen! Hur ska man ha ork att binda sig och skaffa familj om man inte har några upplevelser att bygga upp allt på? En av mina största rädslor är att jag ska bli kvar här, träffa en man jag aldrig lär mig älska för att sedan kasta bort ett liv jag aldrig levt och skaffa barn som kommer kräva lycka och kärlek jag inte kommer kunna ge, för att sedan tillslut ruttna bort i min lilla håla. Jag skulle försöka så mycket att de skulle suga musten ur mig. Å nej, jag ska vara så brutalt jävla trött på människor och äventyr så jag smäller av, innan jag känner mig beredd på att bli mamma, eller fru, eller vad fan som helst. För mig är det ingen småsak, som med så mycket annat så vill jag kunna ge av mig själv till 100 procent. Låta dem dela mina minnen och ta lärdom av mina erfarenheter.
   Det är så många som har drömmar, som bara rinner ut i sanden. Man måste våga ta tag i det man vill, det är ingen som kan leva åt en. Livet började när vi föddes men det glömmer vi bort, vi skjuter hela tiden saker framför oss; 
 "kanske senare, någon annan dag, när jag kan." Livet pågår nu. Fumla inte bort drömmarna, det är bara de som kommer ta dig igenom livet med ett leende på läpparna.

Jonathan åker till Kina i en månad i sommar, jag önskar han kunde ta med mig!








(Sista bilden tagen av min bror när han var i SydAfrika)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0