Jag gör som jag brukar - håller tillbaka, trycker ner och glömmer bort. För ett tag i alla fall. Ännu en samlare tänker ni nu. Har hört att sådana som vi oftast spricker i slutändan. Men det orkar jag inte tänka på. Sker det så sker det.

Jag har aldrig vetat hur man handskas med känslor, det har jag ärvt av min så kallade pappa. Varför fick man inte en instruktionsbok när man föddes?