Ordens makt har alltid förfört mig, tagit andan ur mig och fått mig att häpna på ett beundransvärt sätt. Känslorna blir mer betydelsefulla, tydligare, om man läser sig till dem. Så detaljerat som en mening kan beskriva en tanke kan aldrig ljud göra. Det uppstår inte samma magik. Text går rakt in i hjärtat, läten letar sig runt.
   En text kan man tolka på sitt egna sätt och den blir då mer personlig. Mer levande. Ord genom munnen är redan tolkade av personen som yttrat dem. Där ligger den kolossala skillnaden. Det otroliga. Ord du läser dig till lägger du på minnet och när du vill kan du plocka fram dem och låta känslorna upprepas. Ljud klingar i öronen och skänker känslor för stunden. Men det är inget du kan ta fram igen. Det är i nuet. Medan en text kan användas om och om igen. Därför föredrar jag när folk uttrycker sig via brev eller sms, något jag kan läsa mig till. Eftersom jag då vet att det lägger sig i mitt inre. Spår för alltid. Ett intryck på min själ. Något som alltid kommer leva inom mig. Litteratur är min passion. Ingenting kan få mina känslor att strömma så som en riktigt välskriven bok. En författares nedskrivna tankar. Kärlek, hat, sorg. Allt får en innebörd och letar upp jämbördigheten hos mig själv. Jag upplever affekten genom boken. Genom ordens starka vilja.