Jag älskar te, men jag är ingen riktig te-människa som köper te från riktiga japanska/kinesiska affärer, utan snarare en Svensson som bara tycker att det smakar gott och är avslappnande. Som barn var mitt favorit te Himlagott och varje gång som jag är ute och handlar brukar jag stå och sniffa på förpackningen och då dyker barndomsminnen upp. Idag bestämde jag mig för att det är lite galet att stå lukta på förpackningar, så jag köpte hem mig ett istället. Nu tjuter vattenkokaren. Det är dags.