Min kusin, när vi var i Göteborg förra sommaren.

Nu är långhelgen slut. Och det känns förjävligt. Är långt ifrån redo för nya tag och ytterligare en skolvecka. Får helt enkelt trösta mig med att det bara är knappt tre veckor kvar tills sommarlovet. TRE VECKOR. Det är helt otroligt.

Trots alla motgångar och förseningar så har det här året gått förvånansvärt fort och faktum är att jag känner mig hyfsat säker på att nästa år kommer rinna iväg med samma fart. Det brukar ju vara så när man har mycket att göra, att tiden försvinner framför näsan på en. Inget mig emot dock. Jag vill bara bli klar med studierna så jag kan lägga min energi på annat - jobb och familj. Jag är medveten om att jag är för ung för att tänka i de banorna, men det är verkligen något jag längtar efter. Då kan jag skatta mig lycklig. Vad hände med Carpe Diem kan man ju undra? Jag försöker leva i nuet men jag måste ha ett mål för att klara av att stapla mig framåt. Något som lockar. Och det må vara visa ord men "fånga dagen" är ingenting som får mig att kasta mig ur sängen på morgnarna. Beklagligt nog.