Jo såhär runt midnatt tänkte jag kasta in ett inlägg eftersom jag ändå är pigg som en lärka och inte har mycket annat för mig. Jag har som sagt tagit mig igenom ytterligare en tråkig söndag utan större skador, skämt åsido, det är jobbigare än vad det verkar.
   Imorgon blir en dyster dag eftersom det är den 27/4 vilket innebär att jag och tjejgänget från gamla plugget har vårat årliga besök vid graven, det har nu gått 4 år sedan hon försvann ur våra liv. Hon var så ung, så vilsen. Och efter att ha levt ett liv i helvetet såg hon ingen annan utväg. Det vrider sig i magen på mig när jag tänker tillbaka på den dagen, det var helt ofattbart för mig. Jag kunde inte förstå vad hon hade gjort och jag har väl egentligen fortfarande inte förstått det, jag tror aldrig att det kommer att smälta in helt. Det är för tungt. 
   Kanske kommer det en dag då jag berättar om henne, det är förstås känsligt och jag vill inte såra någon. Jag har alltid fått lära mig att man inte ska riva upp gamla sår. Men jag tror inte heller på att man ska lägga det förflutna bakom sig, hon kommer alltid att existera i våra minnen. Det kan ingen ändra på. Någonsin.
   Jag vill inte berätta vad som hände, dagen innan jag ska till hennes grav, men någon dag (när jag orkar) ska ni få veta vem hon var. Vad som hände henne och vad som hände oss. Månader av smärta. Hennes egna berättelse. Den bortom alla lögner och spekulationer. Saningen.



Nu är jag både trött och lite nere, då finns inget bättre än en varm stor säng :)

Nighty nighty