Är det bara jag som sätter på snyftfilmer för att faktiskt få en anledning till att sitta och böla? Det är rätt skönt, och om någon ifrågasätter varför man gråter behöver man bara peka på filmen. Inte för att jag har något större problem med att gråta rakt ut. Inte om jag är upprörd eller sårad. Men jag hatar när man faller utan anledning, är inte speciellt förtjust i självömkan. Sitta och gråta utan något att gråta för? Jag står över.